Va fan, stöd kärleken, inte hatet!!!!
Morgan Feeman slår huvudet på spiken!
Min kompis lillebror kom ut i garderoben för ett tag sedan, inget som förvånade min kompis, eller mig. Men deras mamma blev helt förkrossad och tyckte det var fruktansvärt. Visst jag kan förstå att det kan bli en chock (fast i det fallet är jag förvånad att hon inte fattade det låååångt tidigare) men samtidigt, kan man inte vara glad för att ens barn har hittat "rätt" i livet, efter antagligen många år med ångest och miljoner tankar?! Vara glad för att ens barn är stark och modig nog som person att våga berätta en sån sak?! Men framför allt vara glad, för att han hittat kärleken?!





1 kommentar:
Jag har aldrig förstått gay-grejen... Att folk ens orkar bry sig om vem andra kärar ner sig i eller vad de gör i sänge är facinerande. Kärlek är kärlek. Sex är sex. Så länge ingen kommer till skada och inblandade är nöjda är det mycket märkligt att ens ha åsikter i frågan. Vad är det som är så provocerande? Jag säger "den du blir kär i" istället för "blivande pojkvän" när jag diskuterar framtiden med min tös. För jag skulle inte bry mig ett dugg om hon var lycklig. Det enda problem jag skulle se var en inskränkt värld som skulle kunna göra henne olycklig. Själv är jag kär i en man, inte för att han är man, han bara råkar vara det. Men inte kan jag känna mig tillfreds med omvärlden för det, bara för futtigheterna inte drabbar mig. Men dagen kommer komma när det vi ser idag är ett minne blott.
Skicka en kommentar