Rädd för mänskligheten och deras syn

Jag brukar cykla till och från jobb, men eftersom det har snöat en del så vågar jag inte riktigt, speciellt inte eftersom jag ofta lämnar och hämtar barnen. Så i dag körde jag bil, hämtade först Lykkan på förskolan och styrde sen mot skolan för att hämta Prins(korv)en. När jag svänger in på 30-vägen vid skolan ser jag redan på 50 meters avstånd att där ligger en människa på gångbanan. Några bilar kör före mig, några bilar möter jag. Stannar någon av dessa? Nej!

Alltså jag blir fan mörkrädd. Jag kommer fram och stannar bilen, säger till Lykkan att sitta kvar i bilen och hoppar ur bilen. Springer fram till människan, en äldre man visar det sig, som trillat över sin rullator i snön. Han kunde varken resa sig, rulla åt sidan eller krypa framåt då rullatorn höll honom fast. 

Jag frågade om han skadat sig men han ville bara ha hjälp att resa sig. Jag hjälpte honom upp, fick upp hans rullator och samlade ihop hans uttappade tillhörigheter samtidigt som jag skämdes. Jag skämdes för att ingen annan stannat.

Hur länge hade han egentligen legat där i den kalla och blötta snön?

Jag såg honom på långt håll, har alla de bilar som bara körde förbi honom inte lagt märke till honom är jag orolig för deras syn! 

Hade du stannat?