Jag blir helt stressad av att de bara är 2 veckor kvar till jul! Och då är jag ändå färdig med nästan alla julklapparna. De är bara (bara och bara kanske man inte ska säga för om någon tittar in på maten, julklappsberget och gotte-bordet skulle man kunna tro att vi skulle ha familjen annorlunda på besök) svärmor och svärmormor som kommer hem till oss på julafton men ändå är jag stressad.
Dessutom är jag stressad över att jag måste hinna med allt på jobb innan de blir jullov. Överlämning vad gäller både elever, kunskap och allt annat som rör textilslöjden (beställningar, var allt finns i de miljoner hyllorna i slöjdsalen, hur tryckeriet funkar m.m) från den just nu vääääldigt gravida textilfröken.
Jag är också stressad över allt som jag måste/vill sy, som jag helst ville ha klart igår! Ikväll har jag sitt en OnePiece i vuxenmodell och klart tar den längre tid än en barnmodell, men bara dragkedjan tog mig nog över 1 timme... Nu skulle denna gå hela vägen upp i huvan, men så lång tid har de inte tagit de andra gångerna. Normalt tar de ca 1,5 timme att sy den helt klart... (hände så mycket plingande på fejan som avbröt mig från arbetet vid några 16 tillfällen...)
Vet inte varför men bara för de känns som jag har så mycket fixa så går klockan superfort medan jag själv rör mig i slowmotion. Huset ser ut som ett bombnedslag (vilket stressar mig en aning mer!!!!!!) men så fort jag plockat undan 4 saker har 7 nya saker dykt upp från ingenstans. (eller jag vet för de mesta var de kommer ifrån och vem som drar fram de... Ägarna och förövarna är under 120 cm, that's all I'm saying!)
Men de som nog stressar mig absolut mest de är att maken är så totalt ostressad! Han har inte ens börjat handla julklappar eller börjat fundera på vad vi ska handla för julmat. (han bryr sig inte eftersom han inte gillar julmat, men han kan väl iallafall sympati-planera för sin stressade julmatstokiga fru) Han bara säger till mig att ta de lugnt, de är ju hela 15 dagar till julafton. Ibland önskar jag att jag också kunde vara sådär lugn (och normal) och istället njuta av lugnet, men de slutar oftast bara med att jag blir mer stressad när jag tänker på allt jag försummat medan jag suttit där och varit "lugn".
I jul har jag dock planerat att i flera dagar inte göra någonting utan bara vara, får vi se sen hur länge den planen håller...
PS. Bilen mår bra! *tummen upp*
2 kommentarer:
Jag tror tyvärr du beskriver en ganska vanlig familjesituation! Kvinnan fixar o donar o har allt i sitt huvud o blir såklart stressade av detta, medans mannen är totalt ovetande o bryr sig inte om alla våra måsten hinner bli klara i tid, då de mår precis lika bra ändå! Det är precis likadant här! M handlar i princip en julklapp o ofta gör han det lillejulafton! I mitt nästa liv ska jag bli man! Eller lära mig att skala bort alla måsten, men hur lyckas man? Kram
Bra att bilen mår bra!
Bra om du mår bra - det har tagit mig 53 år att varva ner så du har en bit kvar. Vad är viktigt?
DU för mig=älskar dig och är så stolt över allt du gör, får gjort, skapat, fixat och nu inför kommande dagar och år! Mae
Skicka en kommentar