onsdag 31 augusti 2011

Koka pasta på en sax...

En talang som många kanske önskar är att kunna koka soppa på en spik...
De kan inte jag men jag önskar att jag gjorde de igår!
Igår lagade jag nämligen pasta på en sax...
Bokstavligt talat alltså, jag råkade lägga saxen på spisen medan jag kokade pasta. De steg en väldigt plastig och äcklig ånga från spishällen och innan jag kom på vad de var hade nästan halva handtaget smällt...


Men maten i övrigt blev supergod och för en gångs skull åt båda barnen med god aptit!
Poäng till denna morsan!
(Har dock gömt saxen, då jag redan kan höra maken skratta och som påpekar att sånt lyckas bara jag och min mamma med...)

Nygammal skapelse


Då var jag färdig med lite beställningar, länge sedan jag sydde en stork. Kul!
Vet att jag har visat denna i bloggen innan men nu blev de andra bilder. Dock lite dålig kvalitet då de är tagna med mobilen eftersom jag inte vet om de e datorn eller kameran som vägrar...
Sugen på att beställa en stork så bara maila eller hör av dig i kommentarsfältet!
Pris 220:- plus frakt.

Nu ska dessa 2 flyga på vars ett håll, dem ska senare levereras av köparna till nykläckta små bebisar när dem väl tittat ut i världen!

Hönsmamma?

E de bara jag eller skickar man inte ut inbjudningar några dagar, helst veckor innan kalas?!
Idag när jag kom till förskolan, ca 15.50 så möts jag av en jättestirrig pojke men en lapp viftande i handen. Lappen var ett inbjudningskort till en annan pojke på förskolan...
Trevligt tänkte jag, tills jag läser på lappen...16.00 den 31:e augusti!
Hm...maken som jobbar över hela veckan och inte väntas hem fören efter barnen har nattats och ingen present... Dessutom har jag varit på utflykt hela dagen och var extremt trött efter sandslottsävling, dunkgömme, kläddsim (inte jag, men tokiga elever som inte fattade att de var näst intill minusgrader i havet!!!) och korvgrillning. Dessutom har jag inte jättemycket över för varken sonen eller mamman till de lilla monstert, då vi inte har riktigt samma syn på barnuppfostran. Jag är för och hon är omedvetan av bergepet om man säger så....
Så med en ledsen pojke i ena handen och en liten klättrande galning i den andra handen lovade jag en omgång Wii hemma istället, vilket lugnade situationen.
Kanske fel och hemskt av mig, men jag lämnar inte honom ensam med där (kalaset skulle hålla på gården där förskolan ligger i en källarlokal så jag såg vem som var på väg dit, inte riktigt min kategori av vänner) och sitta där med en trotsig tokunge som bara blir tröttare och tröttare var inget alternativ för mig.
Den mamman lovar ofta min son både de ena och de andra utan att först kolla med oss om de funkar vilket gör att vi får trösta en massa när hon har lovat en tripp in till Malmö (har sett när hennes pojke åkt bil, stående bak i bilen, känns säkert...) för att gå på lekland, eller när hon lovat  att han ska komma hem till dem på fredagskvällen för film, godis och övernattning. Vi känner inte människan men de jag har sett gillar jag ju inte direkt...
Ungen springer ute själv i området, året runt och alltid utan jacka. Ibland när jag cyklat hem från jobb vid 21-tiden har han fortfarande varit ute och sprungit, helt själv... Pojken fyllde 5 år igår! De finsn så mycket mer hemskt, men de behöver vi inte gå in på här!
E de jag som är hönsmamma eller gör jag rätt i att hålla min son ifrån människor som jag inte känner mig trygg med?!

tisdag 30 augusti 2011

Nytt hem?

Gick och la mig igår i en renbäddad säng,riktig vardgaslyx enligt mig!!
Har sovit supergott, men var ändå trött som ett ålderdomshem när klockan ringde...
Men nu var de inte min nattsömn jag skulle berätta om, nä utan min underliga dröm!

Jag drömde att jag och maken skulle flytta in i nya lägenhet, har ingen aning om varför inte barnen var men. Kanske var en "Innan-barnen-dröm"...
Vilket fall så gick vi först ut i våran trädgård, som jag inte vet om jag vill kalla trädgård. Men var ungefär en 2,5 kvm gräsplätt och precsi intill så satt grannarna på båda sidorna om oss, på deras 3,5 kvm gräsplätt. Helt långsmal var den också och längst ner från huset hade vi intryckt en pool. Den var av rund form men eftersom där var så trångt så hade den blivit oval...
En vänlig granne tog på sig att visa oss till våran nya boning och vi gick in i huset. Vi skulle bo på fjärde våningen så jag blev glad när jag såg en hiss när vi kom in i trapphuset! Men vid nästa steg dyker de upp en rulltrappa som hon puttade upp mig på. (Var maken var nu vet jag inte...) Den gick skitfort och jag höll på att trilla baklänges på henne men eftersom den gick så jäkla fort var vi ju uppe på ett kick. Men vi hade bara åkt 1 våning, för dem hade struntat i att bygga dem andra 2 berättade vår hjälpsamma granne. (öhh...hm...)
Så öppnar hon en dörr och jag tittar in i ett miiiiinibadrum, helt i grönt! Och ingen snygg grön kan jag medela, dessutom gröna sjögrästapeter och gröna spegelram.  Så man fick helt enkelt gå ut i korridoren för att kunna ta sig till sitt badrum, alla hade liksom vars ett "underbart fint" grönt badrum ute i korridoren...
Sen ringde klockan och jag fick aldrig se in i resten av vårt nya hem...
Så vi får väl hoppas på en uppföljare imorgon!
Nu ska jag äta frukost och sen cykla mot förskola och jobb!

Efterlyser exorsist!!!!

Herregud, vad har hänt med våran lilla söt tös?!
Visst har hon alltid varit en busunge, precis som sin storebror men nu är hon som förbyt!
Mina föräldrar och svärmor virrar bara lite på huvudet och säger med ett leende att dem känner igen de, kan de verkligen vara så att både jag och maken var så hemska när vi var små?
(Jag kallades Khaddafi av min pappa när jag var liten... Då hade jag ingen aning om vem snubben va, nu vet jag desto mer om denna man jag tydligen påminnde om som barn...) 
Stackars er! :-)

Hon har alltid haft stark vilja, men detta är löjligt.
Trodde inte man kunde bli trotsiga än Prins(korv)en men oj så fel jag hade! De han har hållet på med de senaste åren var ju bara uppvärming, men samtidigt fruktar jag att inte ens toppen av isberget inte är skymtad än vad de gäller våran lilla madame...
Prins(korv)en är just nu helt underbar, snäll, lugn, hjälpsam och väldigt omtänksam om sin lillasyster. Tills hon totalt demolerar hans rum och leksaker, tar sönder hans skapelser eller helt enkelt bara för ett jäkla liv! (Hon heter Decibel i andranamn, jag ville att hon skulle få de som tilltalsnamn men maken tyckte annat... Nu har även han insett att detta hade varit de mest beskrivande namnet för henne!)

Hon krigar om allt och jag försöker välja mina kamper, men hon bråkar även när jag låter henne få som hon vill. Väljer jag kläder, har jag tagit fel, får hon välja själv ska jag välja. (och oftast väljer jag ju även fel då...) Hon ska inte ha mat när man lägger upp till henne, men samtidigt blir hon skitförbannad i nästa sekund för att hon inte fått någon mat. Ska ha Ketchup på maten, ingen Ketchup, Ketchupen bredvid, ingen Ketchup, Ketchup på maten osv...
Nu nannar hon, så Prins(korv)en ska serveras päron i soffan  medan han får titta på lite tecknat innan läggdags, i lugn och ro!

Så här såg de ut ovanför lillans element, jäkla unge!!!!!
Som tur är är de bara griffelkritor och går att torka av lätt men kritorna ska nu gömmas!!!!

söndag 28 augusti 2011

Jag tar mitt ansvar!

I lördags var jag på fest och blev totalt idiotförklarad för att jag hade missat Lonely Islands ny låt... Så för att undvika att ni andra råkar ut för samma hemskan missöde ser jag de som mitt personliga ansvar att hålla er uppdaterade!
Håll till godo!



Dum på riktigt eller bara på låtasa?

Jag har ett stort avsky mot falska människor, men de har nog dem flesta...
Men jag vet inte om lika många är med mig på att ogilla dumma människor?
Nu menar inte jag människor som har svårt att t.ex. lära sig läsa, lägga in bilder på sin blogg (hm...) eller förstå instruktioner första gången. Nä jag menar människor som är delvis dumma mot andra, men även dumma mot sig själv. Dumma mot andra förstår ni nog alla vad jag menar, men vi kan återkomma till de senare!
Dum mot sig själv märker jag ofta, speciellt bland alla ungdomarna på skolan jag jobbar och såg/hörde de ofta på mitt gamla jobb också.
Varför bryter man när man är född i Sverige, av föräldrar som är födda i Sverige, när man bor i ett icke invandrartätt område och man har huvudsakligen svensktalande kompisar??????
Tror dem att dem låter väl beresta och världsvana? Tror dem de inger respekt?Tror dem helt ärligt att de låter intelligent??
Har utlansfödda kompisar som kämpar varje dag för att få till de rätta klanget för att låta så "svenska" så möjligt, för de är för dem att kunna låta intelligenta och respektingivande.
Eller varför man lägger till 18 st ba'a i varje mening, vem tycker de låter smart? Han ba'a och jag ba'a och så kom de ba'a och vi ba'a osv... Ni fattar kanske var jag vill komma, varför gör man sig dummare än man egentligen är, kan någon förklara de för mig?!

Nu till människor som är dumma mot andra.
Tyvärr tror jag att alla har sådana människor runt sig, oftast ofrivilligt vill jag tro!
Jag har en del sådan i min närhet som jag hade klarat mig utmärkt utan! Men dem ingår liksom i ett paketpris, oavsett om de gäller vänner, arbete eller släkt...
Men ibland undrar jag om dessa människor faktiskt är dumma på riktigt och inte fattar att saker dem säger och gör sårar.
Som t.ex. om man sitter bredvid någon som är rödhårig (jag) som har rödhåriga barn uttalar man sig då med orden: "Rödhåriga ungar är de fulaste som finns!"?
Eller om man sitter bredvid någon som jobbar stenhårt med diet och träning för att bli av med sina obekväma kilon så man kan vara hälsosam och välmående, påpekar man då hur otroligt smal man är själv och att man minsann fått sy in sina byxor för man har såååå lätt för att gå ner i vikt?
E man dum i huvudet då eller bara elak?

Vilket fall försöker jag undvika dessa energisugande sårande människor och ägna mig åt mina riktiga vänner, som jag tycker om. Människor som får mig att må bra, får mig att skratta och uppskata livet.
Så om du känner att jag undviker dig mer än en gång, tänk på vad och hur du säger de!

Vem är de egentligen som är sur på mig?

                                         Wow, jag kunde lägga upp en bild!!!!!!

Vet inte om de beror på att datorn förlåtit mig för vad jag nu gjort mot den eller om de är för att bilden är tagen med mobilen...
Dem andra bilderna jag försökt lägga upp är tagna med vår vanliga systemkamera, kanske den som är sur på mig...?

Vilket fall, denna bild målade jag när kreationen kliade för mycket i fingrarna men symaskinen inte tilltalade mig. Just nu (inte just NU, för NU sitter jag vid datorn!) så syr jag på farmors gamla fina maskin från 1959 (Farmor hade sparat både kvitto och garantin, undrar om den fortfarande gäller?). Har 1 maskin som är typ 10 år, den har stått under bordet i typ 1 år för den bara hackar, men har inte pallat att lämna in den... Min andra maskin är typ 1 år gammal
men även den började hacka för typ 1 månad sen...
Min overlock står fortfarande och samla damm, får inte rätt på den femte tråden.
Men de är ju tur att farmor hade öga för kvalité, hennes maskin fungerar utmärkt! :-)
Dock är där visa nymodigheter som jag saknar på den så de är väl bud på att lämna in de andra 2 maskinerna, sen även kanske ta tag i att hitta någon som kan hjälpa mig med ovelocken...

lördag 27 augusti 2011

Gravidstol vs. Hawaiistol?!

Efter sommarlovet har vi flytatt runt lite i arbetsrummen, en del personal har bytats och andra har flytatt till nya arbetsrum. Eftersom jag har bytat klass så flyttade även jag till nytt arbetsrum, där jag fick en fin och ordentlig plats att bre ut mig på! :-) En riktigt skön kontorsstol att hissa upp och ner, vinkla och snurrar runt på när annat arbete inte tar upp mitt intresse!
En dag kommer en kollega in (som precis flyttat från mitt nuvarande arbetsrum) och säger:
-"Jaså, du fick sitta på gravidstolen?!"
Öhh, vad?
Då visare de sig att tjejen som satt på min plats innan sommaren, är nu gravid, med sitt FJÄRDE barn! Innan henne satt franskläraren som även hon har FYRA barn...
Dem flesta av personalen har ett eller två barn, men om man sitter på min stol så blir man tydligen helt plötsligt en barnafödande maskin!
Denna bebisfrabrik är stäng för all evighet, no chans in hell att där kommer fler barn ur denna kvinna!!!!
Så antingen får jag väl byta arbetsstol eller helt enkelt hoppas på att den är betydelselös...


Vilket fall, hade jag fått önskat arbetsstol så hade jag valt den här!!!!!!

Fatta vad kul jag hade haft på jobb, nu trivs jag ioch för sig väldigt bra på mitt jobb men man kan ju aldrig får för kul!

Eko eko eko eko...

Jag blir så trött på mig själv, min hjärna funkar delvis skit, resten är sådär...
Flera gånger om dagen kommer jag på roliga saker att skriva här om i bloggen, när jag är på väg till och från jobb (finns måååånga idioter ute på vägarna i rusningstrafik!) på jobb (många roliga saker händer på en högstadieskola kan jag förmedla, både vad de gäller elever och kollegor!) saker som barnen säger och gör (precis som alla andra föräldrar tycker ju jag mina barn är dem absolut ballaste i hela universum och tycker allt dem gör borde dokumenteras!) eller bara tankar som kommer till min inte fullt friska hjärna...
Men jag glömmer bort de lika snabbt, när barnen har nattats och jag äntligen har en stund över och kan sitta vid datorn så e de helt tomt... De riktigt ekar inne i huvudet när jag försöker leta runt efter allt de roliga jag tänkt på under dagen... Jag vet att jag tänkt dessa roliga saker, ibland t.o.m formulerat hur man skulle kunde skriva om de på ett roligt och intressant sätt men de är blankt! De dumma är att jag hela arbetsdagen har tillgång till papper och penna, men när jag väl letat upp en penna så är de redan förbi... Ni förstår hur jobbigt de måste vara att vara min hjärna, den töms lika fort som den fylls på! (Hmm, undrar om man kan annvända detta som en ursäkt för att man måste få ändrat på sina skolbetyg...)
De blir ju inte heller bättre att jag fortfarande inte fått rätt på hur jag ska få in bilder, datorn bara tvärvägrar att samarbeta. Jag känner att jag behandlat den rätt väl, men den hyser väl någon hemlig ilska mot mig som den vägrar avslöja...
Så så länge får ni stå ut med bara en massa texter, tills någon godhjärtad människa kan rätta till detta i-landsproblem åt mig!

Har fått en del beställningar, men eftersom de bara är på sånt som redan är visat i bloggen så gör de kanske inte så mycket just nu att de inte går att lägga in bilder...
Jaja, snart bär de av ner till stan för lite karusellåkning för de små. Sen är de bara att räkna ner timmarna tills den årliga trädgårdsfesten börjar, kan tänka sig att denna morsa har lite ont i håret imorgon! *hehe*

måndag 22 augusti 2011

Total lycka!!!!



Jag älskar Harry Potter...
Jag älskar Ellen Degeneres...
Jag vill vara en av dessa ungarna!!!!!!

Ojsan...

Skulle egentligen bloggat för ett bra tag sedan, men jag somnade...
Vi brukar försöka natta vartanat barn varannan natt, men oftast så vill stor ha pappa som sagoberättare och liten vill ha mamma (kan bero på att jag inte tar lika mycket plats i hennes lilla säng som maken gör...men de e inget vi behöver prata om!)
Så när lillan var stoppad i säng och min tjänstgöring var över satte jag mig vid datorn för att uppdatera lite... Men vem kan motstå när en liten pojke kommer och för en gångs skull ber om sin mamma, denna pojke som har sina pappa som största idolen och helst av allt hade velat föja med honom på jobb, in på toa, sova med huvudet på samma kudde, klä sig som honom och göra precis allt som sin pappa gör. Då smälter man lite extra när man blir tillfrågad och datorn stängdes av på ett kick! Efter sagan brukar barnen somna själv medan dem lyssnar på en Astrid Lindgren saga (Hur hade jag överlevt utan denna underbara kvinnas fantasi???) men ikväll ville han inte lyssna på Kalle Blomqvist, han ville att jag bara skulle ligga där och mysa! Detta resulterade såklart i att jag somnade, antagligen innan honom också!
Men vad gör de, mysigt var de!
Vaknade till med ett ryck men varken orkade eller ville gå ur hans varma säng, så jag somnade om...
Efter ett tag tog jag mig i kragen och masade mig ut, då hade de gått mer än 1 timme!!! Kommer bli kul att försöka sova ikväll...

fredag 19 augusti 2011

Delar med mig av glädjen!!


Idag är en sådan glad dag, så jag måste dela med mig av min favorit just nu! Man blir bara så glad, vill dansa runt och vara lika skö som dem i videon!


Just nu är livet rätt så bra liksom, Ullared-tripp bokad med tjejerna, barnens trots ligger på en väääääldigt låg nivå, underbara kollegor som hjälper en växa och en underbar make som kom med de fantastiska förslaget att vi skulle äta ute ikväll!!

Igår var jag tillbaka på jobb, skolan vill säga... Eleverna börjar först på måndag men jäklar vad mycket de finns att fixa innan terminstart, inget jag tänkte på när jag själv var elev. Men kan väl säga att de var mjukstart igår, hur man nu vill se de... Drog till Bakken med hela lärarkåren efter några timmars möte, åt grillbuffe, hade fem-kamp som var felräknad med fyra grenar och en himla massa skratt!! Doris och Nemo var ute på pappa-jakt, skum skulle blåsas av öl och skum skulle sjunka i vin...(???)
Jag och musikläraren stannad kvar och åkte karuseller medan dem andra "gamlingarna" tog sig hemåt...
Idag har de mest skrattats åt gårdagen mellan mötena och sen har jag hjälpt till att röja i bildsalen, underbart!!
För andra kanske detta kan tyckas som slit och rent ut sagt skittråkigt men jag ääääälskar att sortera, röja, slänga och sortera lite till! :-) En dröm jag har är att dem ringer från ett av dem programen med Extrema Samlare och ber mig komma dit och röja upp! (Dock ej i dem hemmen där de ligger massa äckliga sjur och matrester!)
Jag vet jag är lite sjuk men när maken föreslår att vi ska köra ett röj i garaget så vet han att jag blir besviken om han inte menar att vi ska städa upp där!!!

onsdag 17 augusti 2011

Otekninsk al'a ARNE!!!

Kan fortfarande inte få in bilder, varför är jag så sjuuuuukt dålig på datorer?!?!?!
(Någon som har överflödig kunskap får gärna kontakta mig och berätta hur jag ska gå tillväga!)

Har inte bloggat på läääänge, dels har jag varit på semester (1 vecka barnfritt på Rhodos, bara jag och maken och en maaaaassa sol och bad! VÄLBEHÖVLIGT!!!) och dels har jag haft noll ork eller inspiration! Har inte heller haft någon ork att sy något förutom en del beställningsjobb med lagningar och uppläggningar. Har en hel hög med egna grejer som ska fixas men dem ligger där och samlar damm... Känns alltid som när någon ber mig så gör jag de direkt med massa energi men så fort jag ser att de inte är någon stress med de (inte för att andras grejer stressar mig men man vill ju inte gärna behålla någon annans byxor i 6 månader när man lovat att lägga upp dem, våra kläder å andra hand spelar ju ingen roll... Undrar när maken ska upptäcka att jeansen han bad mig laga för 1,5 år sedan fortfarande ligger vid sybordet, nerstoppad i en av lådorna?!)
Men ikväll ska jag försöka ta mig i kragen och sy en ny filur, fortfarande ingen inspiration att sy kläder... Tänk att under gymnasietiden så sydde jag hela dagarna långa, så fort de var fest så sydde man en ny outfit, inga konstigheter! Nu orkar jag ju som sagt inte ens fixa mina köpta kläder som kanske bara spruckit i en söm...

Men om du som läser detta känner att just du, eller din bror eller gammelfasters färdtjänstchaffis vet hur man gör när datorn inte sammarbetar med en om bildinläggning i blogg så hör av dig!