Dum på riktigt eller bara på låtasa?

Jag har ett stort avsky mot falska människor, men de har nog dem flesta...
Men jag vet inte om lika många är med mig på att ogilla dumma människor?
Nu menar inte jag människor som har svårt att t.ex. lära sig läsa, lägga in bilder på sin blogg (hm...) eller förstå instruktioner första gången. Nä jag menar människor som är delvis dumma mot andra, men även dumma mot sig själv. Dumma mot andra förstår ni nog alla vad jag menar, men vi kan återkomma till de senare!
Dum mot sig själv märker jag ofta, speciellt bland alla ungdomarna på skolan jag jobbar och såg/hörde de ofta på mitt gamla jobb också.
Varför bryter man när man är född i Sverige, av föräldrar som är födda i Sverige, när man bor i ett icke invandrartätt område och man har huvudsakligen svensktalande kompisar??????
Tror dem att dem låter väl beresta och världsvana? Tror dem de inger respekt?Tror dem helt ärligt att de låter intelligent??
Har utlansfödda kompisar som kämpar varje dag för att få till de rätta klanget för att låta så "svenska" så möjligt, för de är för dem att kunna låta intelligenta och respektingivande.
Eller varför man lägger till 18 st ba'a i varje mening, vem tycker de låter smart? Han ba'a och jag ba'a och så kom de ba'a och vi ba'a osv... Ni fattar kanske var jag vill komma, varför gör man sig dummare än man egentligen är, kan någon förklara de för mig?!

Nu till människor som är dumma mot andra.
Tyvärr tror jag att alla har sådana människor runt sig, oftast ofrivilligt vill jag tro!
Jag har en del sådan i min närhet som jag hade klarat mig utmärkt utan! Men dem ingår liksom i ett paketpris, oavsett om de gäller vänner, arbete eller släkt...
Men ibland undrar jag om dessa människor faktiskt är dumma på riktigt och inte fattar att saker dem säger och gör sårar.
Som t.ex. om man sitter bredvid någon som är rödhårig (jag) som har rödhåriga barn uttalar man sig då med orden: "Rödhåriga ungar är de fulaste som finns!"?
Eller om man sitter bredvid någon som jobbar stenhårt med diet och träning för att bli av med sina obekväma kilon så man kan vara hälsosam och välmående, påpekar man då hur otroligt smal man är själv och att man minsann fått sy in sina byxor för man har såååå lätt för att gå ner i vikt?
E man dum i huvudet då eller bara elak?

Vilket fall försöker jag undvika dessa energisugande sårande människor och ägna mig åt mina riktiga vänner, som jag tycker om. Människor som får mig att må bra, får mig att skratta och uppskata livet.
Så om du känner att jag undviker dig mer än en gång, tänk på vad och hur du säger de!