Det är väl egentligen lika hemskt vem som än blir drabbad, men när det händer de som står mig nära blir jag riktigt arg. Det är fruktansvärt när höga chefer på t.ex. Arbetsförmedlingen tar pengar dem inte har rätt till, utnyttjar sin position och dessutom inte blir straffad för det. Det är orättvist och dem pengarna hade ju kunnat användas på många bättre sätt.
Eller som i Syrien, massa oskyldiga människor som får sätta livet till för att inte skäggiga män kan komma överens, det är orättvist!
Men det som just nu är mest orättvist är det som drabbar någon som står mig nära. Nämligen mig själv.
Maken säger godnatt, vänder sig om och efter ungefär 2,05 sekunder sover han. Här ligger jag, vaken. Vrider och vänder mig, tyvärr medveten om att jag kommer göra det i minst 30 minuter till, om jag har tur!
Där snackar vi orättvisa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar