Pling pling

I fredags när jag vaknade så hade jag så ont i halsen att de var en kraftansträngning att bara andas. Ju längre dagen gick blev de bättre men jag blev hesare. Förutom halsontet fick jag fruktansvärda oförklarliga smärtor i magen, höll i sig ca 15 minuter. Ni vet den smärta som är så sökande så de känns som man är nära att svimma. Men de gick över och sen glömde jag bort de... Körde upp till Ullared, shoppade som en tok med en röst som man skulle kunna tro tillhörde en pubertetspojke.

När jag vaknade på lördagen hade jag åter väldigt ont i halsen, men jag körde på, jag skulle ju shoppa!!!!
När jag kom hem var min röst rätt kass och jag hade rejält ont. Men allt skulle packas upp och tittas på av övriga familjen. När barnen var nattade tog jag en efterlängtad dusch och gjorde en kopp te, men kom aldrig med den varma koppen ens till soffan. Den ställdes på hallgolvet för magsmärtorna kom tillbaka, men denna gången försvann de inte... Efter ett tag övertalade maken mig att vi skulle ringa 1177 och där ville dem skicka en ambulans. Jag som inte är jätteglad för att åka till doktorn tackade nej till de och la på... men när jag slutligen låg på köksgolvet hoprullad till en liten boll och grät ringde maken själv ambulansen. Så jag fick åka plingpling-bil in till Malmö, men när jag kom in var smärtan nästan borta. Kände mig asdum, fram tills dem berättade att jag fått morfin på vägen in... Jag var ju så borta av smärta att jag knappt märkte allt dem höll på med. Supersnabba och alla var så snälla och gulliga. Skickades runt och fick lämna prover och undersöktes, dem misstänkte blindtarmen eller att den ena äggleden hade vridit sig. Skoj sånt... Blev skickad till KK (detta Pernilla betyder Kvinnoklinik!!!) och fick åka i min lilla säng en jäkla tur nere i kulvertarna där dem undersökte mig ordentligt. (Jag blev alltså inte undersökt där nere i kulvertarna, bara transporterad till själva KK) De visade sig att jag återigen hade cysta på äggstocken, som hade spruckit och att jag nu hade blod i buken. Så min kropp hade redan gjort jobbet, morfinet hjälpte mig genomlida smärtan mot slutet och jag fick åka hem. (De bästa svaret jag kunde få ändå, behövde inte opereras eller bli inlagd, men de var heller inget jag bara inbillade mig) Har tackat högre makter idag att detta inte hände när jag var uppe i Ullared eller när jag körde bilen dit eller hem...
Vi åkte hem, tackade grannen för att dem passade barnen och sen sov jag rätt okej. Har fortfarande lite ont, men inte ens i närheten av igår, såvida jag inte känner efter i halsen... Jag har helt och hållet tappat rösten, får bara fram väsningar och hostningar... Har sovit väldigt stor del av dagen, känner mig helt bakfull men inte så konstigt med tanke på den cocktailen jag fick igår.