Dessutom är hon så stressad och har glömt bort allt hon lärt sig. Sitta finns knappt kvar, innan när man ropade -Kissa, så kom hon springande och satte sig vid dörren, redo för kopplet. Nu springer hon istället rundor och ibland springer hon och gömmer sig... Helt enkelt inte vår underbara Happy längre. Vet inte om det är Sixten, barnen eller de två operationerna hon genomgick som påverkar henne. Men det hela började när hon först blev opererad i tassen och sen kort där efter kastrerades. Det enda vi vet, är att hon inte mår bra.
Så farmor har tagit på sig att verka som rehabilitering ett tag och se om vår lilla bebis kan bli sig själv igen.
Packning står redo, Happy sprang och hämtad sin gris och visade tydligt att den skulle med. Hon verkar fatta vad som är på gång, själv är jag helt förkrossad och sitter med tårarna rinnande längs kinderna. Happy ligger nu i mitt knä och tittar på mig som jag vore dum i huvudet...
Älskade fina Happy, bli dig själv igen så du kan flytta hem igen!!
3 kommentarer:
Smart tänkt. Kram!!!!
Bra att ni försöker hjälpa henne. Förstår dina tårar.Älskade Sanna/MaE
Vad tråkigt att läsa Sanna :( Men ni har tagit ett klokt beslut. Hoppas att Happy snart blir bättre så hon kan få komma hem igen. <3
Skicka en kommentar