torsdag 9 juni 2011

-Vem e de?

Har varit flitig idag, skickat iväg en del jobbansökningar som gäller efter sommaren, en del kvar att skicka men glömde massa viktiga papper på jobb så de får vänta!
Fick rusa från jobb idag innan lunch då dem ringde från förskolan med en gråtande Prins(korv) i bakgrunden... Han hade på något sätt låst nacken och hade jätteont. Mammahjärtatt hoppade nog över några slag och på vägen dit han en massa hemska och konstiga tankar rusa genom huvudet... Hjärnhinneinflamation, nervskador, diskbråk, nackskott (som jag inte menade så klart utan tänkte ett ryggskott som satt sig i nacken...)
Hämtade en stel och ledsen pojke och på inrådan av personalen så åkte vi upp till akuten. Fick komma in och utan att ha tittat eller känt så sa dem i luckan att de nog var nackspärr så han fick en shot alvedon och sen sitta och vänta i de underbara väntrummet... (Känn min ironi!!!!)
Där satt en mamma som bara klagade, visst jag förstår att hon e frustrerad över att hennes son hade fått sitta där i 90 minuter med misstänkt bruten tumme (som visade sig sen inte ens vara bruten, jäkla pjall!! *man måste få vara lite ond ibland utan att mena de*)  men de blir ju inte roligare för oss andra att höra henne svära och spy gala över systemet... Som tur var så gick dem in till doktorn rätt fort efter vi kommit och vi kunde i lugn och ro titta i Damernas värld (Tror den heter så...), oj vilket nöje för en anti-monarkist och en 4,5-åring!!!
-Vem e de?
-En prinsessa i Sverige...
-Vem e de?
-En som är drottning i Danmark...
-Vem e de?
-En som har varit prinsessa i Danmark...
-Vem e de?
-En som tror han bestämmer...
-Vem e de?
-En prins som precis har gift sig i England...
-Vem e de?
-En som precis blivit prinsessa i England...
-Vem e de?
-Boxer-Robert...eller oj förlåt, han e prins i Sverige!

Jag höjde tidningen efter ett tag för att se om han bluffade men eftersom min son började gråta av smärta och skällde på mig för han inte kunde titta i tidningen tolkade jag de som han faktiskt hade ont... Snällmamma.com!

Efter en stund lättade smärtan lite och vi fick gå hem, fortfarande utan någon som helst undersökning... Han fick välja lunch och såklart/tyvärr blev de McDonalds....
Sen bäddade vi ner oss i soffan, jag med en bok och han med en kudde bakom nacken och tecknat på tvn.

Imorgon blir de nog också VAB, får se hur natten blir och om han fortfarande har ont i sin lilla nacka... 

1 kommentar:

Anette sa...

Visst är dom! Hon tycker om att sy och sticka och sådär, så med åren har hon väl lärt sig. Jag visade henne presenterna du skickat och hon tyckte dom var jättefina :) Det tycker förstås jag också!