Lördagspromenad

Vaknade av att barnen lekte kurragömma i våran säng, under täcket. Inte alls drygt eller obekvämt om någon nu trodde de... Öhhh! De är väl härligt att vakna med en liten spetsig armbåge rakt i magen eller en kall liten fot som e så ruskigt nära ansiktet att tårna är på väg in i ens näsa.
När jag maken kört iväg för helgens arbete så tog vi oss en ordentlig rund med finaste Fian!

Liten satt i vagnen hela rundan (45 minuter, klapp på axeln!) men Stor gick en del, fick hålla i kopplet till Fias hund så går man gärna!

Fia är en av mina bästa vänner, gudmor till Lillan och bästis till Prins(korv)en!

Snackade, skrattade, och bara njöt av varandras sällskap.

Sen stannade vi till i våran trädgård för lite lek innan dem skulle vidare.

Fia vågade sig på de jag inte vågar, att gunga på gungställningen, till Lillans stora glädje! (Alltså jag är inte rädd för gungan, jag är rädd för var gungställningens maxvikt går...)

Prins(korv)en och Fonsie körde ett ordentligt träningspass,

världens absolut snällaste hund.

Om vi någon gång köper hund igen i framtiden, (vilket maken kör stenhårt med att övertala mig till...) så ska Fia få hjälpa oss att uppfostra den.

Kvinnan som talar med hundar!

Efter hundbus, kramkalas och massa snack så skildes vi åt och jag tog med barnen till Maxi. Avnjöts delikat lunch på Pölsemannen och sen lämnade jag in Prins(korv)en i lekrummet. Jag och Lillan fyllde vagnen på höjden och bredden. (men hade ju ändå missat en del insåg jag vid hemkomst...)

Maten är nu intryckt i den tidigare ekande kylen och Lillan är stoppad i säng medan Prins(korven) spelar Wii. Men jag tänkte tvinga med honom ner i soffan och mysa lite med sin trötta morsa medan yrvädret sover. Sen väntas de bullbak och förhoppningsvis gräsklippning.